Äntligen uppdaterar jag er lite. Händer mycket men å andra sidan inte mycket alls. Inte mycket av värde att skriva massor rader om. För en månad sedan sa jag "hej då, vi ses snart igen" till Mirelle och Emelie. Jag saknar er så det gör ont redan. Jag läser om era äventyr en gång i veckan och gråter en skvätt. Vi ses om ett halvår.

Jag har haft spontana fredagar med mina bästa arbetskollegor men även en väldigt planerad, uppskattad halloweenfest. Nya vänner, gamla vänner.

Fixar och trixar med vardagsutmaningar. Lyckas med en lösning på alla motgångar och utmaningar. Upptäcker saknaden av många människor, många ting och många känslor men klarar mig bra ändå. Inser att livet faktiskt förändras. Känslor förändras.

Finner tid för välbehövliga saker som middagsdejt med mamma. Visar även henne min spontana sida och min stad.

Min Emma har även klippt av över 10 cm av mitt hår och jag har nu min naturliga hårfärg för första gången på 7 år.